Ullared

Det är något med GeKås i Ullared som gör mig oändligt rörd. Jag kan inte förklara men jag får nästan en gråtklump i halsen av lycka när jag ser människor bli så glada, så glada av plastpåsar och strumpor i 10-pack. Alla ser så genuint lyckliga ut och folkfesten känns inte långt borta.

Jens och jag har bestämt att vi ska åka dit så snart det bara går. Jag ser fram emot det med larvig entusiasm. Mardrömmen skulle dock vara att åka dit med barnen. Det blir säkert som att ta med sig barnen på IKEA. Värre svettningar och myrkrypningar av panikstress finns icke för mig. Det lär ju också vara aptråkigt att gå där själv. Jag vill ta med mig syster och gå omkring och fnizza som toktanter åt knashattar och prinsessklänningar. Det enda som skulle kunna slå det är om alla mina fina damer i the Tits följer med. Då skulle jag vara i himmelriket och antagligen dö av skrattkramp och kindvärk.

Visst gör vi det? Va?

Kvinnor och deras skor, höhö...

Det må vara larv men skor är liksom min guilty pleasure nr 1. Därför vill jag dela med mig av det som jag tycker är det allra finaste att stoppa ner fossingarna i.

Tollorna från Swedish Hasbeens är de finaste. Själv äger jag två par. Dessa ovan och ett par flätade i naturfärg. Rackarns sköna (okej, kanske inget för långpromenaden dårå) och gör underverk för hållningen. Jag är smått anti höga klackar och denna klackhög är mitt max.

Ja, näbbstövlar alltså. Detta fantastiska skodon som signalerar präktighet, skogsfascism och långkok. Detta är vad mina fötter har på sig om vintrarna och det finns inga bättre stövlar. Emellanåt bör de smörjas med skofett och känslan av att själv smörja in fettet i stöveln är så n-a-t-u-r-l-i-g på något vis och får mig att känna mig som en riktig urmoder.

Ibland hittar jag skor på diverse nätaffärer som får det att vattnas i munnen på yours truly. Dessa två par från ReMix Vintage Shoes är exempel på det. Jag måste få! Måste I tell you! De gröna små underverken har ju lite mer klack än vad jag är van vid men jag tänker att det är kilklack ochvad som ser ut att vara en mjuk sula undertill. Det borde göra susen. Om inte annat kan jag ju stå stilla och bara titta på skorna istället. De röda saknar jag nästan ord för. Formfulländad.

Inlägg 1, det blev djuren.

Jag rivstartar denna blogg med några sjukt gulliga djur (förlåt):

Axoloten

Ah men liksom, kolla! Den är på riktigt! Ba' "Häj, får ja' va' mä?" Ba' "Öh ja?" *dö av cuteness*

Igelkotten

Bara det att heta något med "kotte" i namnet borde vara nock (jag väljer att här bortse från delen där djuret heter "igel" också. En igel är kanske det sämsta djuret. Red anm.) Kolla hur den liksom gosar ihop sig i sig själv och bara trumpet myser i sina egna dubbelhakor. Alla måste älska!

Marsvinet

Don't get me started. Kenta och Stoffe heter ett par sköna lirare som bor hemma hos mig och jag d-ö-r av sötattack när jag tittar på deras små munnar eller pussar på deras tjockmagar.

Vombat

Alltså, detta djur vill jag så gärna träffa! Jag tänker mig att de är tunga, mjuka och kompakta. Ungefär som min yngsta son och bara det ger vombaten en självklar plats på highscoren. Jag vill burra in min näsa i pälsen (som i min fantasi luktar typ som en katt) och ha den som huvudkudde.

Så, detta får avsluta mitt första blogginlägg ähvah.

Tack och förlåt.