Ullared

Det är något med GeKås i Ullared som gör mig oändligt rörd. Jag kan inte förklara men jag får nästan en gråtklump i halsen av lycka när jag ser människor bli så glada, så glada av plastpåsar och strumpor i 10-pack. Alla ser så genuint lyckliga ut och folkfesten känns inte långt borta.

Jens och jag har bestämt att vi ska åka dit så snart det bara går. Jag ser fram emot det med larvig entusiasm. Mardrömmen skulle dock vara att åka dit med barnen. Det blir säkert som att ta med sig barnen på IKEA. Värre svettningar och myrkrypningar av panikstress finns icke för mig. Det lär ju också vara aptråkigt att gå där själv. Jag vill ta med mig syster och gå omkring och fnizza som toktanter åt knashattar och prinsessklänningar. Det enda som skulle kunna slå det är om alla mina fina damer i the Tits följer med. Då skulle jag vara i himmelriket och antagligen dö av skrattkramp och kindvärk.

Visst gör vi det? Va?